Risken att bli mamma ofrivilligt finns i princip inte i dagens Sverige.

Råkar man bli på smällen efter ett oskyddat one night stand i fyllan och villan, efter en sprucken kondom, ett missat p-piller, eller för att man rätt och slätt har ändrat sig från den ena barnlängtande dagen till den andra mer karriärlystna, så har man som kvinna det alldeles självklara valet att antingen ta ett dagen-efter-piller eller att göra en abort om man inte är sugen på att ha barn för tillfället.

Vi har en generös abortlagstiftning och attityderna och värderingarna i abortfrågan är sedan rätt lång tid tillbaka nyanserade­ och relativt fria från skuldbeläggande. Att välja sitt moderskap ses som en absolut rättighet i Sverige. Ingen kvinna ska tvingas bli mamma mot sin vilja. Det anses varken bra för kvinnan och framförallt inte för barnet.

Att bli pappa mot sin vilja däremot, det är en helt annan femma. Som man får man liksom skylla sig själv om man råkat göra någon på tjocken. Stå sitt kast om man råkade stoppa in den på fel ställe, om kondomen sprack, eller om man råkat ändra sig. Man får skylla sig själv om kvinnan man trodde på när hon sa att hon åt p-piller eller hade­ spiral, visade­ sig vara en lögnhals som egentligen längtade efter­ barn så förtvivlat mycket att hon lurades om det påstådda preventivmedlet. Som man får man helt enkelt vid varje samlag vara beredd på att det kan sluta i föräldraskap.

Ett påtvingat föräldraskap som till skillnad från kvinnans inte på något­ sätt anses vara skadligt för varken honom­ eller det lilla barnet. Den blivande­ pappan har att välja på att kasta­ sig in i papparollen och försöka göra det bästa av situationen trots att man varken vill dela livet med den kvinna man råkade ha sex med den där enda gången eller känner sig mogen, villig, eller förmögen att bli far. Eller så kan man välja att inte ha med  barnet att göra med risken att bli för evigt stämplad som som omänsklig skurk, svikare utan­ ansvarskänsla och egoistisk skitstövel. Två riktigt jobbiga valmöjligheter.

Det är något skevt med det här. Jag säger inte att jag har en lösning på problemet, men jag tycker ändå att vi ska sluta­ vifta bort ofrivilliga fäder­ som en grupp oansvariga puckon som får skylla sig själva. Det liknar alltför mycket den retorik som användes för 50 år sen när man pekade ut kvinnor som blev oönskat gravida som lösaktiga luder.