Ja jag tänkte skriva en lite novell här

Jag sitter och kollar på en svart dataruta, skärmen har för länge sedan slocknat men jag vågar inte röra musen och låta skärmen bli ljus igen. Orden som står på skärmen är hemska vågar inte tänka att någon har settat och skrivit dessa ord till mig. Någon har tagit sig tid att sitta och skriva: Hora, Fitta, Slampa, Flata och massa andra fula ord som jag inte orkar tänka på just nu. Gör för ont ihjärtat och jag kommer bara bli mer rädd för att skärmen ska börja lysa igen och de fula orden ska bli synliga igen för mina ögon. Känns faktiskt lite skönt att skärmen är av och jag inte kan sitta och läsa de fula orden hela tiden. 

Men hur ska jag göra för att kunna fortsätta chatta med Johanna nu. Hon börjar nog undra vad som har hänt är 25 minuter sedan jag svarade henne senast. Hon kanske kommer skicka ett sms snart och då kan jag berätta vad som har hänt och varför jag inte svarat henne på chatten på facebook. Jag vet att hon skulle förstå mig eftersom hon själv har blivit utsatt för de fega jävlarna som skriver elaka saker på nätet. Men precis som mig vågade hon inte göra något. De är snart ett år sedan de första elaka sakerna kom till mig för första gången. Först var de som lite på skoj men sen blev de värre orden förblev långa hotbrev och t.o.m ibland ett litet dödshot. 

Men kanske borde göra något jag och Johanna tillsammans för då har vi varandra hela tiden. Kanske borde ringa Johanna och be henne komma ner så vi kan snacka lite även fast jag vet att hon aldrig kommer gå med på att anmälla idioterna som har förstrört hennes liv för alltid.

Mycket riktigt ett sms kommer från Johanna:

- Alexsandra VAD GÖR DU?????

jag svarar snabbt

- Kom ner så berättar jag. Orkar inte ta de över sms

-Okej kommer 1min, kommer de tillbaka frrån Johanna lika snabb som jag svarade

En minut senare ringer Johanna på min dörr och gråtades öppnar jag dörren och ger Johanna min mobil där de fula orden har fortsatt komma sen går jag och rör musen så att Johanna kan se vad som står på min skärm. Hon kastar sig över miig och vi sitter säkert en halvtimme och gråter innan Johanna tillslut säger:

- Alexsandra jag vet hur de känns men låt inte de förstöra ditt liv, skit idem. Jag lovar de blir inte bättre om du går och tänker på de hela tiden

 

Lena

8 oktober 2011 08:15

Jättebra och spännande början på novellen. Och otäck, jag hoppas det inte är självupplevt. Ska bli intressant att läsa fortsättningen. Kram

Izabella

8 oktober 2011 11:49

Tack Lena
Nej jag är som tur är inte självuppleft. Men de är ju något som händer daligen och något som många äldre vanar om så då tänkte jag att jag skriver om de

 

Lena

8 oktober 2011 15:53

Ja, det är viktigt att prata om trots att det är hemskt.

Izabella

8 oktober 2011 16:15

Ja men ändå händer de hur många tjejer som helst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag VILL blogga igen men jag känner att jag inte direkt ha vardagen som passar för bloggning. Men om NI vill kan jag prova igen. Ni får gärna skriva vad ni vill läsa om. Tips på inlägg ni vill att jag ska göra/skriva. Jag vet att jag inte blogga...

Jag har varit sugen ett bra tag nu på att köpa lite tekniska prylar. Jag har även i hela mitt liv velat gå in i en butik som säljer mobiler och datorer mm och få komma ut där ifrån med en pryl i handen. Och jo visst har jag väl det men inte en sådan...

Ja ni om ni bara kunde veta hur glad jag är över en skit sak... Fattar egentligen inte varför jag är så glad men det är jag av denna anledning: Inte nog med att han gillar och kommenterar bilden jag la upp på instagram när jag hade läst klart Mar...

Är du precis som jag en liten bokslukare? Jag startade en blogg i slutet av 2013 men lade upp 2 recensioner sen tog jag paus från bokläsandet och sen när jag under året läst ut en bok har jag glömt bort att jag har en blogg men nu kom jag på att jag ...

      Topp 10 bästa handspitarna    1                          Paris Amour 2                     Sweet Clementine 3                      Pink Champange 4                     Perfect Beach Day 5                    ...