En hel månad har gått sedan du lämnade mig ensam här på jorden. En hel månad med sorg, tårar och saknad.
Känns jobbigt att det snart kommer stunder och ögonblick då jag tror att du fortfarande lever och tänker att man skulle varit och hälsa på dig eftersom det var länge sedan sist. Och tyvärr lär det dröja många år till innan jag får hälsa på dig igen. Vill liksom inte fatta att du inte finns.Tror faktiskt fortfarande att du är hemma i din lägenhete eller ligger på sjukhuset men jag kommer väl snart fatta att du är i himmelen med din dotter och man.

Skulle in på guldfynd idag för att köpa en slät silver ring och gravera in ditt namn och ett hjärta på. Men dem hade tyvärr inte den ringen jag ville ha i min storlek. Så jag vänta till antigen torsdag eller nästa måndag innan ringen finns i butik. Och efter det ska väl ringen skickas på gravering. Så det lär dröja ett tag till innan jag får bära ringen med ditt namn på mitt finger. Men när jag väl får den kommer nog ringen sitta på mitt finger hela tiden (med undantag få jag verkligen INTE få ha ringar på mig).