Jag hade tänkt att skriva en novell

Jag sitter och kollar på en svart dataruta, skärmen har för länge sedan slocknat men jag vågar inte röra musen och låta skärmen bli ljus igen. Orden som står på skärmen är hemska vågar inte tänka att någon har settat och skrivit dessa ord till mig. Någon har tagit sig tid att sitta och skriva: Hora, Fitta, Slampa, Flata och massa andra fula ord som jag inte orkar tänka på just nu. Gör för ont ihjärtat och jag kommer bara bli mer rädd för att skärmen ska börja lysa igen och de fula orden ska bli synliga igen för mina ögon. Känns faktiskt lite skönt att skärmen är av och jag inte kan sitta och läsa de fula orden hela tiden. 

Men hur ska jag göra för att kunna fortsätta chatta med Johanna nu. Hon börjar nog undra vad som har hänt är 25 minuter sedan jag svarade henne senast. Hon kanske kommer skicka ett sms snart och då kan jag berätta vad som har hänt och varför jag inte svarat henne på chatten på facebook. Jag vet att hon skulle förstå mig eftersom hon själv har blivit utsatt för de fega jävlarna som skriver elaka saker på nätet. Men precis som mig vågade hon inte göra något. De är snart ett år sedan de första elaka sakerna kom till mig för första gången. Först var de som lite på skoj men sen blev de värre orden förblev långa hotbrev och t.o.m ibland ett litet dödshot. 

Men kanske borde göra något jag och Johanna tillsammans för då har vi varandra hela tiden. Kanske borde ringa Johanna och be henne komma ner så vi kan snacka lite även fast jag vet att hon aldrig kommer gå med på att anmälla idioterna som har förstrört hennes liv för alltid.

Mycket riktigt ett sms kommer från Johanna:

- Alexsandra VAD GÖR DU?????

jag svarar snabbt

- Kom ner så berättar jag. Orkar inte ta de över sms

-Okej kommer 1min, kommer de tillbaka frrån Johanna lika snabb som jag svarade

En minut senare ringer Johanna på min dörr och gråtades öppnar jag dörren och ger Johanna min mobil där de fula orden har fortsatt komma sen går jag och rör musen så att Johanna kan se vad som står på min skärm. Hon kastar sig över miig och vi sitter säkert en halvtimme och gråter innan Johanna tillslut säger:

- Alexsandra jag vet hur de känns men låt inte de förstöra ditt liv, skit idem. Jag lovar de blir inte bättre om du går och tänker på de hela tiden

F*n va jag måste vara dum i huvudet eller iaf lite blond må jag säga
Skulle kolla hur många som har läst min blogg idag (3 November) och när jag slår på statistik sida ser jag bara hur den röda linjen är ner på 0 och jag håller på och hjärtat stanner tills jag kommer på att de bara gått 10 min och den aktuella dagen (4 november) och jag andas ut igen.

Jag må ju f*n vara lite blond iaf

Nej men nu ska jag nog ta och slå ner huvudet på kudden och sova en lite stund imorgon väntar en ny dag med:
- Hämta farmor på sjukan

- Gå på fest hos Debbie med min underbara klass VO11 Avesta.

Och då gäller de ju att jag är utvilad och pigg

Men innan jag slår igen datan för idag (eller hur man nu ser de när de hunnit blivit ny dag) och jag slutar blogga detta inlägg tänkte jag berätta hur korkad jag är igen. Har börjat twittra lite och jag tycker de är underbart att ingen följer mig. Känns lixom som om ingen förväntar sig något av mig och jag kan lixom twittra lite som jag vill. Men största andledningen till att jag började twittra är för att de finns i MOBILEN tillgängligt 24/7 utan att behöva sitta vid en dator. Å de är ju skönt eftersom jag sitter mer vid mobilen än vid datorn och därför är de skönt att man kan twitta via mobilen oxå.
Sitter bara och väntar på att bloggplatsen.se ska komma som en app till iphone och adriod någon gång ska ju komma. Och jag kan nästa lova eller nästa och nästa JAG KAN LOVA att när bloggplatsen.se appen blir tillgänglig kommer denna blogg bli mera uppdaterad mer inlägg och inte bara de få som kan komma upp sent på kvällen vissa dagar.
SÅ FÖR ER SOM VET ATT BLOGGPLATSEN.SE APPEN FINNS SÄG DE TILL MIG OCH SÄG ÄVEN OM MAN SKA SÖKA PÅ NÅGOT ANNAT ÄN BLOGGPLATSEN SOM JAG GÖR

Är ju för er jag hoppas att appen kommer snart